|
The Shanes
räknas bland de fyra största popbanden i Sverige under 60-talet tillsammans med The Hep Stars, Ola & The Janglers och Tages. Av dessa var Shanes först att starta upp sedan Tor-Erik Rautio, Tommy Wåhlberg, Staffan Berggren och Svante Elfgren beslutat bilda ett band. Somsig bör skulle man ha ett häftigt namn på detta och slumpen hjälpte dem på traven. Filmen "Shane, mannen från vidderna" med John Wayne var aktuell på bio och när Staffan Berggren lämnade biografen var saken klar. Det blev The Shanes. Bandet blev populärt och att lyckas för ett popband från Kiruna var ett konststycke i sig. Våren 1963 var det dags för skivdebut med instrumentalsingeln Gunfight Saloon med The Ripper på B-sidan. Den gick in på både Tio i Topp och Kvällstoppen men åkte ut redan efter en vecka. På hösten kom singeln Oh, Wow! / Pistoleros också den instrumental men passerade obemärkt. Hösten 1964 knöts Lennart Grahn till Shanes och lämnade därmed Marshalls från Luleå. En övergång so i högsta grad gladde Lennart som såg upp till Shanes. Deras skivbolag Odeon lät inte vänta på sig utan spelade in singeln Let Me Show You Who I Am. Låten blev Shanes första listetta när den kom in på Tio i Topp och i december gick den upp på Kvällstoppen där den fick en 10:e plats som bäst. 1964 var också året då Shanes släppte sin första LP som fick titeln Let Us Show You på sitt nya skivbolag Columbia. Men det var i början av 1965 som Shanes fick sitt verkliga genombrott. 1965 gav Columbia ut deras första EP med två låtar av Shanes och två av stockholmsbandet Moonlighters (med Lasse Holm) som också låg på samma skivbolag. Orsaken till denna utgåva kan man spekulera i särskilt när det dessutom var en fejkad liveinspelning med ålagda publikskrik. Shanes släppte sex singlar 1966 av vilka Blue Feeling och Hi-Lili, Hi-Lo placerade sig på Tio i Topp och Kvälls- toppen. Samma år fanns deras första egna EP på skiv- diskarna med titelspåret Let Me Tell Yah´ - som även den gick upp på Tio i Topp och Kvällstoppen - i februari 1967. Veckan innan hade låten Chris-craft no 9 intagit en 15:e plats som nykomling på Kvällstoppen. Shanes hade så sent som i januari varit i EMI-studion på Abbey Road i London och spelat in den. Det var snabba puckar redan då i skiv- branschen, som synes. Andra listframgångar under 1967 på Tio i Topp och Kvällstoppen var Drip-drop och Save The Last Dance For Me. På båda listorna låg Cara Mia på 5:e plats som högst 1968. Staffan Berggren var den som till en början skrev de flesta låtarna men fick lämna bandet 1966 då de övriga medlemmarna ansåg hans sätt vara för dominerande. Han ersattes av Kit Sundqvist som sedan blev den som betydde mest som låtskrivare. Men som så många andra popband på 60-talet med jämngamla tonåringar blev lumpen den största faran. Fyra av medlemmarna blev våren 1967 kallade till rekryttjänstgöring och den yngste, Kit Sundqvist, lyckades rycka in tidigare än nödvändigt. På så sätt kunde de fortsätta att spela under tjänstgöringen i Boden. Under senare delen av 60-talet avtog popvågen vilket också Shanes blev medvetna om efter muck. Ett försök att förnya sig och hålla sig kvar gjordes med hjälp av blåsaren Rolf Carvenius under turnéerna 1968 och 1969. Men utan någon nämnvärd effekt. Det blev alltså även dags för The Shanes att lägga ned. 
Let
Me Show You Who I Am |
