Den moderna dansmusiken har sina rötter i den musik som började  spelas på musikklubbarna och dansrestaurangerna under 1920-talet i USA.   Under 1930- och 40-talen bildades flera populära dansorkestrar. Paul Witeman, Fred Waring, bröderna Jimmy och  Tommy Dorsey, Harry James, Duke Ellington och Benny Goodman - mannen bakom swingen - för att nämna några som då var aktuella orkesterledare.   Konkurrensen var hård och man sökte sina egna musikstilar för att fånga den alltmer växande publiken. En del fann sin framtid på musik- klubbarna medan andra lyckades bli populära hos danspubliken.   Musikarrangemangen och orkestrarnas sättningar anpassades till en  mer dansant framtoning - och den som kom att lägga grunden till den moderna dansmusiken så som den kom att spelas för den breda  publiken i de snabbt populära dansställena under 30- och 40-talen var  Glenn Miller.   Glenn Millers lösning skulle visa sig bli mycket framgångsrik. Med  fyra tromboner och fyra trumpeter i brassektionen, fyra saxofoner med en klarinett i melodisektionen och därtill rytmsektionen fick han fram ett helt nytt sound.   I arrangemangen lät han sektionerna framföra melodin växelvis med eller utan solistinslag.   Den mjuka melodiösa framtoningen tilltalade danspubliken och Glenn Millers Orchestra blev snabbt populär.   Som orkesterledare blev Glenn Miller den mest framgångsrika under swingens era på1930- och 40-talen. Skivförsäljningen sköt i höjden i takt med bandets radiosändningar och spelningar  på teatrar, hotell  och danssalonger.   Glenn Miller föddes 1 mars 1904 i Clarinda i Iowa, USA. Som tonåring fick han sin första trombon. Under gymnasietiden i Fort Morgan, Colorado  blev han 1918 alltmer intresserad avdet nya soundet som kallades "dance band music" och bildade sitt första band. Någon examen blev det dock inte för Glenn som nu bestämt sig för att helt ägna sig åt musiken.   I mitten av 20-talet var han trombonist och arrangör hos band som Ben Pollacks, Ted Nichols och Paul Ash. 1934 hjälpte  han bröderna Jimmy och Tommy Dorsey att bilda deras första heltidsband och året efter satte han samman Ray Noble´s American Band.   1937 bildade Glenn Miller sitt första egna storband som hade sin storhetstid fram till 1944 med radioutsändningar, turnéer och skiv- inspelningar. 1941  medverkade bandet i filmen Sun Valley Serenade och 1942 i Orchestra Wives (Orkesterfruar, som även gick på svenska biografer).   På höjden av sin karriär hösten 1942  blev Glenn Miller värvad som  frivillig i amerikanska armén.   Han befordrades till kapten i Army Specialists Corps och bildade därefter ett 50-mannaband med uppdrag att hålla moralen uppe hos trupperna med modernare inslag i militärmusiken.   Sommaren 1944 anlände hans band till England på väg till en turné i Europa där de allierades militär skulle underhållas. The Glenn Miller Air  Force Band hann på en månad med spelningar på 35 olika baser medan de samtidigt  framträdde i 40 radioutsändningar under fritiden.   15 december 1944 steg Glenn Miller ombord på en enmotorig C-64 Norseman på väg till Paris för att arrangera en julkonsert i radio. Planet försvann över Engelska Kanalen och återfanns aldrig.    Bandet fullföljde konserten utan Glenn Miller.   Den sista spelningen ägde rum den 13 november 1945 inför President Harry Truman då General Dwight Eisenhower och General Hap Arnold högtidligen avtackade orkestern "for a job well done".   The Glenn Miller Army Air Force Band hann under åren 1943-1944 med 800 framträdanden varav 500 via radio med miljontals lyssnare. 1953 hedrades han med filmen The Glenn Miller Story med James Stewart och June Allyson i huvudrollerna. I Sverige fick filmen titeln Moonlight Serenade - samma som orkesterns signaturmelodi.   Glenn Miller Orchestra återuppstod 1956. Det 19 man starka bandet gör turnéer än idag med den förre kapellmästarens oförglömliga repertoar.     Moonlight Serenade