Rock och pop med Classe















 

                                                                  Fats Domino

Antoine Domino föddes den 26 februari 1928 i New Orleans, Louisiana, USA. Han lärde sig spela piano av sin svåger Harrison Verret och började i 10- årsåldern uppträda på lokala barer. Fats slutade skolan som 14-åring och tog jobb som bl.a. lastbilschaufför.    Under ett engagemang i december 1949 på The Hideaway Club lyssnade trumpetaren Dave Bartholomew och Lew Chudd från Imperial Records på Fats. Dave blev sedan Fats  orkesterledare, arrangör och medkompositör. I Cosimo Matassas studio J&M Recording service spelade Fats den 10 december 1949 in sin första åtta skivsidor, bl.a. The Fat Man.    Fats Dominos stil var fullt utvecklad från början. Han var påverkad av bl.a. pianisten Little Willie Littlefield och av rhythm & bluessångarna Louis  ordan, Charles Brown och Professor Longhair, vilka kom från samma stad som Fats. Framförandet präglades i hög grad av hans rullande och vaggande, blues- och boogie-woogie-i nspirerade pianospel medan hans ljusa tenorröst med cajunaccent närmast användes som ett extra  nstrument.    Det stora kommersiella genombrottet kom 1955 med singeln Ain´t that a shame. Därmed låg vägen öppen för ett stort genomslag på den lukrativa vita marknaden och övergången skedde utan att det gick ut över den musikaliska kvaliteten. Ljudet och produktionen förfinades efter hand, men arrange- mangen var rätt likartade. Låtarnas längd låg fort- farande kring två minuter och de kännetecknades alla av samma flexibla rytm, oemotståndliga drive och kravlösa melodier.    Fats var knuten till Imperial Records till slutet av 1962. Från perioden 1955-62, som var hans mest produktiva, kan nämnas låtar som Blue monday och Blueberry hill, I´m walking och Walking to New Orleans.    Fats Domino, som tillsammans med Bartholomew komponerat huvuddelen av sina låtar, är en a  rock ´n´ roll-musikens stilbildare. Han har, till motsats till så många andra, aldrig blivit en sex- symbol och utmanade inte heller etablisse-manget, utan koncentrerade sig på att leverera hits.    Från 6 april 1963 till 1968 spelade han in för ABC/ Paramount LP:n Here comes Fats Domino, för Mercery LP:n Fats Domino ´65 samt 67 titlar för Bartholomews skivmärke Broadmoor, men i stort innebar 60-talet en avmattning i Fats produktion. Efter LP-inspelning- arna för etiketten Reprise, Fats is back och Fats, har  an bara gett ut nytt material några få gånger, men han och Bartholomew turnerar fortfarande flitigt.    Fats Domino medverkade i bl.a. följande filmer: The girl can´t help it (Flickan rår inte för det), Shake, rattle and R-O-C-K från 1956, The big beat (Det svänger om oss) och Jamboree, från 1957 samt Let the good times roll  från 1973.    Under glansåren sålde Fats över 65 miljoner skivor och hans singlar gav 23 guldskivor.   I´m walking I´m Walking låg 25 veckor på USA-listan, 4:e-plats som bäst, 1957.